lizzepizze

Då var jag tillbaka. Trodde i och för sig att jag hade bloggat dem senaste dagarna men där ser man hör förvirrad jag verkligen är.

Snart kommer Håkan från Usa/Mexico förhoppningsvis med några roliga presenter men det kanske är att hoppas på för mycket. Brukar ju bara vara så att han ringer hem och ber om mer pengar bläää.

Imorgon är det två år sedan den helgen jag träffade Kim.2 År med Kim underbart. Men samtidigt en himla berg och dal bana utan dess like. Fast så kanske man inte heller ska säga för det har varit problem fritt det senaste halvåret. Lite så att jag blir chockad när jag säger det. Jag är i alla fall jätte lycklig.

Snackade med Madde om face och fick veta att H nog gjort slut med sin tjej. Lite chockad men inte så att jag blev glad som jag trodde jag skulle bli. Skadeglad i massor trodde jag att jag skulle bli. Men dem känslorna infann sig aldrig. Mer bara ojjj det är verkligen ett avslutat kapitel i mitt liv som det aldrig går att gå tillbaka till. Den tanken kan göra mig lite ledsen. Inte för att jag vill gå tillbaka mer för att vi spenderade många år tillsammans och han var länge en nära vän. Svårt att se tillbaka och skratta åt minnena utan att bli lite lätt nedstämd.

Men Bambam finns ju som ett tecken på vår tid tillsammans även om jag har svårt att komma ihåg just vår tid tillsammans med honom.